Förlåt

Så här ligger det till. Jag är inte stabil. Mitt fel? Inte bara. 

Jag tycker inte om att bli lämnad för någon skitgrej som hänt. 

Och ja, jag ältar. Försöker hitta fel, vad kan jag ha gjort? Jag blir deppad, verkligen jättenere och skiter i mig själv. Jag tappar självinsikten och nåt självförtroende har jag inte sett skymten av på flera veckor.. Det kommer tillbaka ibland. Men försvinner lika fort som jag hittat det igen. 

Men jag försöker verkligen att inte gå ner mig och älta. Men vad ska jag göra. Jag är så himla van vid att bli lämnad, att vara den som inte vet att pojkvännen är otrogen, bli lämnad av kompisar.. 

Visst, ibland kommer man inte överens, man växer ifrån varandra! MEN, jag orkar inte vara med om det nå mer.

Finns det folk där ute som känner samma? Skriv nåt. Jag behöver det. 

Tack Sandra, för att du finns.. <3 

Tack Ayii, för att du finns <3>

Stay tuned for more //